Formatera datorn..

.. Tar tid.

Hej självförtroende!

Vissa dagar har jag nog faktiskt helt okej med självförtroende.
Jag kan kolla mig i spegeln och känna : Jofan, jag ser inte helt missbildad ut!

Men andra dagar vill jag bara linda in mig i en filt och gömma mig för omvärlden.
Jag kan verkligen ha dagar då jag nästan kräks av känslan av att behöva gå ut,
för det känns som att folk kommer titta på mig och äcklas.

Självklart är det jobbigt, men jag lever vidare ändå, så är det.

Idag började ganska bra.
Hade på mig någons tröja och la skämtsamt upp en bild på facebook
och tyckte jag kunde överta ägarskapet av tröjan eftersom ingen erkände sig ägare.

Och sen har jag kollat på bilden säkert 20-30 gånger idag.
Överanalyserat.

Jag är kobent? Eller hjulbent? Eller bara lite allmänt skev i benen. Det ser jättekonstigt ut. Små fula fötter till det. Till mina jätteben. Herregud.
Och överkroppen ser ut att vara 1.69 lång bara den?
Heja proportionerna! 
Fula armar med. Att de är feta står jag för, det är jag själv som ätit mig fet.
Men.. ah nej. De ser så korta ut..

Slänger upp bilden här med ..

Inte nog med det heller! 

Jag fick ju för mig idag att jag inte längre har någon hårväxt på huvudet.
Tänkte att blonderingen förstört så håret bara slutat växa eftersom jag inte upptäckt
någon utväxt på väldigt länge.
Googlade först (innan jag gick till spegeln, hehe..-.-) och hittade inga liknande grejer,
det gjorde mig faktiskt lite lugnare.
Så jag vågade mig till spegeln, kollade och bad till gud att mitt hår växt i alla fall en mm eller två!
Och jodå. Självklart hade jag en utväxt, på ungefär en centimeter, grejen är ju bara den att jag
färgat håret till nästan exakt min orginalfärg så det syndes ju knappt.



Haha. Livet in my heart.

En bra kille var det ja.

Jag läste för några dagar sen ett inlägg i en nyfunnen, underbar blogg ett inlägg som var döpt till

''En bra kille = en kille som inte våldtar'', jag väljer att kopiera ett stycke ur texten :

''Problemet är att många av oss inte ens uppfattar det här eftersom att vi bedömer män efter en helt annan, liberalare, skala än vad vi bedömer kvinnor. Vi uppfattar inte mäns svinerier eftersom att våra krav på män är så fruktansvärt låga. Om han låter bli att våldta oss när vi är för fulla för att säga nej så är han "en riktigt fin kille".  Jo, på riktigt. Jag hör det argumentet ofta. Lyssna: En kille som inte våldtar är en fin kille. Det är alltså så långt våra krav sträcker sig. Samma grej med farsor. En pappa som bara finns där är en bra pappa. En klapp på axeln och ständiga ovationer från omgivningen. TITTA EN SÅN DUKTIG BRA FANTASTISK PAPPA! HAN BYTER BLÖJA PÅ SITT BARN! IBLAND! HURRA! För större krav än så har vi inte. 

 

En bra kille = en som inte våldtar

En bra pappa = en som inte har dragit. Än''

Det här är tagit ifrån Lady Dahmers blogg, och den hittar ni HÄR

Jag tänker över texten. Jag känner igen mig.

Ja, jag vet vad jag har gjort.
Men ni vet inte vad han har gjort.
För självklart har han inte slagit mig eller våldtagit mig..
Men det betyder inte för den delens skull att han är en ängel?

När jag ett fåtal gånger försökt öppna mig har svaret blivit :
- Men vadå? Han är ju jättesnäll?

Don't you just love it?

Men fine, jag kan leva med att det är jag som verkar vara ett asshole,
min historia ser lite annorlunda ut, sen kan jag själv inse att jag tog till fel medel för
att föra fram min åsikt. Att riva tag i en människas käke och skrika någonting man skulle
gjort i yngre tonåren och vara dramaqueen about it var väl att ta i. Även för mig.

Men jag antar att jag inte tar hot och kränkningar lika bra som alla andra. Typiskt.